Sommaren 2008 steg Alex Schulman ut på gatan med två resväskor. Han är ensam efter ett sex år långt förhållande. Exakt ett år senare föds hans och hans nya livskamrats barn Charlie.Alex måste ha en livlig tankeverksamhet som aldrig står på paus. Hans böcker vore ingenting utan hans sinne för udda detaljer. Medan han gör något föreställer han sig något helt annat, ofta något absurt. När han sitter i flyget på väg till Helsingfors dricker han inte kaffe och läser DN. Han förställer sig att passagerarna i panik skriver ner kärleksförklaringar på små lappar som de stoppar i munnen för att de inte ska brinna upp när flyget tar eld och störtar. Han föreställer sig att flygvärdinnorna skräckslaget ber Fader vår och att mackor och väskor flyger omkring när planet förlorar trycket.
Skriv fler böcker, Alex.
